18 NOVEMBER.

Jag lyssnar på Damien Rice och blir sådär skumt känslomässig som man blir när man lyssnar på den fine snubben.
I veckan har jag t-r-ä-n-a-t. Mitt fjärde pass kommer det bli idag. Men jag känner mig så jävla onöjd. Den peppen jag hade för ett år sen är borta. Och jag orkar hälften av vad jag orkade då.
FYFAN, vilket jävla gnäll. Jag kommer träna fem pass den här veckan (hur bra är inte det?) och jag kommer fanimej orka mer och springa längre för varje dag.
Så lägg av nu för fan, Pia.
Pia. Jag gillar mitt namn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0